ALNÖ

Fidj <3>

Klockan 06:00 var jag här imorse och möttes av sömndruckna men glada hundar. Efter stök och bök som hör morgonrutinerna till åkte vi in till Djurkliniken med Täppas, killen som bestämmer här hemma. Han blev tyvarr kvar dar och (okej, nu strular tangentbordet. Crap.) och nu vantar jag pa telefonsamtal fran veterinaren. Det kanske blir en resa fram och tillbaka till Stromsholm... En van ska hjalpa till med smattingarna och de ovriga hundarna och tack och lov ska Niklas folja med mig om vi behover aka nerover. Hall tummarna att vi inte behover aka!

Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Deppigt värre på Örnsköldsallén just nu...

Nu är det riktigt illa ute med Skodan. Den lyser inte bara utan låter otrevligt dessutom. Sådär otrevligt så man absolut inte vill starta den. Det kom ju i precis rätt ögonblick. Helt underbart. Tur i oturen är väl att där jag ska tjäna ihop nästa hyra ligger bara en kilometer härifrån så man kan trampa dit. Synd var att jag inte kunde åka till Maijsan och promenera som jag sett fram emot hela morgonen. Istället fick jag leta mig runt bland stigar från Nackstas elljusspår. Det ledde mig mot Klissberget, tror jag bestämt att det hette. Mysigt var det, det kan inte förnekas. Hundarna och jag i lagomt väder och trevliga stigar. Jag gick där i godan ro med telefonen framför ögonen och sms:ade flitigt. Jag vet inte, sjätte sinne kanske man kan kalla det, för jag slutade knappra och stirrade rakt på en liten huggorm. Ett steg till och jag hade väl fått två små gaddar genom dojorna. Hundarna hade oxå sprungit rakt över den! Vilken sagolik tur att de inte blev bitna. Vad skulle jag sagt till Niklas i paniken? "Öööh, jag är någonstans ovanör Nacksta... tror jag iallafall. Har sett en skylt som det stod Klissberget... Men jag vet inte om det var ditåt jag gick..." Glad är jag att jag har bra lydnad på fröknarna så jag kunde leda dem lååånga omvägar och sedan knäppa skitdåliga kort med telefonen på den väsande otäckingen.
Nu ska jag glo på TV lite och försöka vara social. Ligger i "hårdläsning" inför min omtenta i veterinärmedicin och har haft ett ord på hjärnan hela dagen som spelas upp om och om igen. Som en dålig låt. "Hypertrofisk kardiomyopati". Suck.
So long!

Jordens godaste rätt!

Här kommer Jordens Godaste Rätt som jag lovat "receptet" på till några. Det är både gott OCH nyttigt. Jag menar, hur ofta händer det? Det kommer från min fabulösa, fantastiska vän Fam från början men jag har bytt ut riset till råris. Tack Fam, du har berikat mitt liv med denna enkla passar-alltid-rätt. Allt blandas efter egen smak men mer ris än allt det andra och undvik för mycket broccoli är mitt tips!

Woka på i en stek/wokpanna några minuter tills allt blitt varmt:
1. Cashewnötter, rostade & saltade.
1. Solrosfrön, rostade & saltade.
1. Pumpakärnor, rostade & saltade.
1. Kokt långkornigt, ekologiskt råris.
2. Hackad broccoli i lite större bitar, förkokt eller direkt från frys spelar ingen roll.
3. Fetaost i tärningar.

Klart och gottgottgott!

Plötsligt händer det ...

Att man inser att man måste göra någonting med sitt liv. Samma-rutin-dag-in-och-dag-ut-köret håller inte längre. Jag gillar rutiner, det är inte det. Man kan nästan säga att jag älskar rutiner och är beroende av dem. Men nu sa det stopp! och nu måste det bli en ändring, för dåliga rutiner är ju inget att leva efter. Vi får se hur det ska utveckla sig. Men om man drar i en tråd här och petar igång någonting där, då måste det ju visa sig en väg någonstans däremellan? Right?
Andra har petat riktigt djupt. Sådär djupt att de blir med barn till och med. Men det är inte min plan än så länge, jag har valt min egen väg. Det är bara det att jag glömde kompassen hemma.

11 september ...

Elfte september har ju de senaste åren varit ett datum som klingat sorgligt. Men idag har det fått en ny innebörd! Dagen då Sigrid äntligen fick tillbaka sin kelpieflicka efter två ångestfyllda dygn, ett drama som flera av oss följt med ständig oro genom hennes blogg och med förhoppning om att hon skulle komma helskinnad tillbaka. Tack och lov mådde hon oförskämt bra när de äntligen återförenades :) Jag vet hur det känns. Been there, done that. Bara det att han återkom i en kista och lämnade stora hålrum hos sina vänner.
Att tappa sin hund i en sådan stor (och rå!) stad måste vara en mardröm. Kom och tänka på alla våra jakthundar som kunde vara borta i flera dygn innan man började lägga pannan i bekymmersveck. Det var bara att ställa ut en skål med mat och slänga ut jackan och hoppas på att den använde skallen och bakspårade till släppet. Nästa dag var det bara att åka dit, stoppa in den i bilen, värma den framför brasan och ge sig ut igen ännu nästa dag. I en stad måste man oroa sig för tåg, bilar, andra hundar, brunnar, broar, strömma vatten och inte minst den största faran; människan!
Men en sak som gladde mig var att fan halva hund-Sverige måste deltagit i sökandet! Häftigt och rörande att se hur många människor som lämnade kommentarer i Sigrids blogg och visade att de tänkte på dem. Slutet gott, allting gott! :D

HJÄLP!

Aika är försvunnen!

"Aika försvann idag kl 18:45 i närheten av Postterminalen i Tomteboda, Solna, på gränsen till Stockholm. Vi var ute och gick när vi fick två lösa schäfrar på oss. Aika lyckades slita sig lös ur halsbandet och flydde i riktning mot Essingeleden/stan med hundarna efter sig. Schäfrarna kom tillbaks efter en stund men Aika har inte synts till sedan dess.

Snälla, har ni sett/hört något, kontakta Sigrid på 08-345448 / 070-9642403

alternativt Björn 070-3249517"

Länk till deras hemsida : http://www.kajko.nu/

Tävling känns långt borta ...

Med vinterjacka och keps stövlar jag upp ovanför Bergsgatan och kastar lite boll. Sedan, medan dropp, dropp på skallen tränar vi inför lydnadsettan och jag är plötsligt mycket, mycket glad över att jag inte anmälde Leia till den tjugonde. Helt plötsligt känns Tia som ett ess. Puh!
Men med knivar i nacken och blixtrar i pannan kan jag inte kalla mig bra hundförare som tappar tålamodet bara för att en fyrtiokilos klump inte riktigt hänger med i svängarna, eller för att en hormonattackerad tonåring tappar koncentrationen.

På schemat idag stod en massa saker. Jag har ännu bara genomfört... ingen av dem, insåg jag nu. Ja, men efter lite tårta hos N:s mormor kanske orken kommer tillbaka? Fina Fina ska ikväll släpa med mig på min första Thaiboxningsträning .................................................. Jag tror att jag imorgon kommer vara levande död, men vad gör man inte för en välsvarvad kropp? Även om den bara är på hundrasextio centimeter. Det är närmare bestämt sex år sedan jag hade riktig kondis och faktiskt mer muskler än fläsk, så det är väl på tiden att man tar tag i jävulskapet.

Jag har faktiskt sökt ännu ett jobb idag. Ett jobb som jag verkligen vill ha, som innehåller hund, med det innehåller samtidigt låååånga resor, massor av längtan och uppoffringar. Jag tänker inte låtsas om det förrän jag har på papper vad de beslutat.

Gud, jag är så sugen på avocado!

Att vara arbetslös måste vara det värsta som kan drabba en svensson! Jag har massor av tid och får ingenting gjort. Om inte Skodan tas emot på verkstaden denna vecka tar jag mig en tur ut till Alnön för att kika lite på whippetkullen. Det är bara en vecka kvar innan jag sitter där i deras låda och glömmer tid och rum. En vecka kvar innan jag blir fuskmatte åt SEXTON snabbråttor och två genomkeliga knasiga katter. Kameran kommer gå varm, det är en sak som är säkert!