Vardagslunken ...

... den är den bästa. Opp med hjärtat som kanske inte har världens bästa morgonhumör, men han är ju så söt då så det gör inget ;) Båda vaknade med sand i halsen och känner oss fortfarande lite krassliga, men sådant går över om man inte känner efter så mycket. Hundarna och jag gjorde Bergsåker innan arbetspasset i Djävulsdalen. Det var ganska lagomt väder, fast nu längtar jag verkligen efter våren! Jag längtar efter appellkursen och jag längtar efter rutten stank från marken, jag längtar efter sol mot en husvägg och jag längtar efter tjocktröjor istället för täckjacka. Jag ska lära mig massor om bruks och fixa ett nummer i freestyle. Jojo, våren är fullspäckad. Sen ska jag oxå åka runt bland alla mina vänner och syskon och deras ungar och trakassera dem med kameran.

Nu tog orden slut. Niklas sms-trackar mig från sovrummet, han gillar inte när jag sitter uppe. Han gillar inte heller när jag somnar före honom. Gillar han egentligen mig överhuvudtaget? Ärligt talat skiter jag i vilket, han blir ALDRIG av med mig. Mohahaha!

Kanske orden är vettigare imorgon...?
God natt!

Så trött, så trött men så nöjd med livet ... Till och med så nöjd att penslarna har åkt fram. Det har fortfarande inte fastnat något på pappret. Men de är iallafall framme och det var lääängesen...
Jag tror jag ska läsa ett kapitel innan jag somnar. Om jag inte hinner somna innan huvudet landar på kudden. Kanske att jag ska svamla lite för Niklas innan... Hähä.
Go'natt.

Fötter som man faktiskt vill pussa på ...

Salig moster ...

Usch, idag har jag varit en sådan dålig matte igen. Fastän jag klev upp sju fick hundarna bara fyrtifem minuter innan jag började jobba halv elva... Sånt känns inte bra i mattehjärtat. Fina fick offra sin lunch och hennes kille sin hockeykväll för att motionera dem. Det positiva är att Tia fick trängas i ett rum tillsammans med fem karlar, mohahaha. Och det hade gått riktigt bra! Nu ikväll kelade hon med vårt finbesök oxå. Kan bero på vissa homeopatiska medel, kan bero på skendräktighet, kan bero på psykisk könsmognad, kan bero på att hon bara är världens bästa puckohund <3
På lördag är det vänstervarv som gäller. Hu. Hoppas det är över fort iallafall. Hur ska det egentligen gå och tävla i sommar? Vad är det jag är rädd för, egentligen? Ett rejält kok stryk är vad jag skulle behöva, jajjamän.
Uppfödar-Kicki säger att det är de hundar som är mest puckade och urjävliga i tonåren som blir det bästa när de är vuxna, och med tanke på att Tia varit en ängel så har jag i bakhuvudet undrat vad det då ska bli av henne i slutändan. Nu börjar hon då visa tendenser på idioti då hon imorse sprang rakt in i dammsugarsladden, blev helt jävla skiträdd och halkade omkring på köksgolvet som om det hade varit en boaorm som var ute efter att äta henne opp. När hon väl kommer ur spektaklet så kryper hon omkring längst väggarna och jag tänker att NU är det bara att glömma allt vad tävling, kurser och umgänge med andra heter. Nu har jag på nåt sätt skrämt skiten ur min hund så mycket att hon blir krypig i tron att dammsugarslangen misshandlat henne. Då öppnar jag kylskåpet och prasslar i korvbitspåsen och helt plötsligt står chokladräven där, mitt i röran, med ögon som säger "ja, ja, jaaaaa matte! Träna, träna, träna!!" och "slagsmålet" är glömt. Jag undrar hur många år det tar innan man lär sig kelpie? Hon ballar ur totalt om man tappar en blyertspenna på hennes skalle, men efter lite peppning fixar hon minsann en supersmal, superlång gallertrappa som till och med jag tyckte var lite scary!
Man har aldrig tråkigt med en kelpie iallafall och ett skratt om dagen förlänger livet, säger dom som vet.

Lillskruttan har fått bort slangar och manicker nu iallafall och mår bättre. Idag fick jag syte som folket från bushen säger. Det betyder ungefär gosa med/lukta på/vagga osv. Så fattar jag det som iallafall?

PAPPA, DU KAN JU ÖVERSÄTTA!

Hon är så liten, så liten. Ändå somnade min arm och är väl inte riktigt återhämtad än. Sooo worth it!

<3

CT, ultraljud och prover visar ingenting. Nu ska det göras ultraljud på hjärtat. Hon äter från mamma och är fortfarande söt som fan.

Jag ska nu försöka få upp ändan ur soffan och träna med hunden i köket. Korven är delad och klickern framlagd. Var är ambitionen då?

En... lärorik dag...

Idag har jag gjort mitt första modelljobb. Och mitt absolut sista. Jag står verkligen mycket hellre bakom kameran än framför, det känns fortfarande som jag har ett stelt leende i ansiktet á la Jokern. Jag kommer fortfarande inte ihåg hur det kom sig att jag sa ja när Fina ringde imorse. Jag hoppas verkligen inte bilderna hamnar någonstans stort där man ser vilka personerna är. Men en ny erfarenhet är ju alltid positivt och lärorikt och nu kan jag ju kryssa för fotomodell i CV:t, hähä.
Uppe på sjukhuset vandrar min syster och hennes sambo fortfarande omkring utan svar. Junie verkar må bättre iallafall och är tydligen väldigt snäll. Tror jag vad jag vill om, hon är dock avkomma efter min far, haha och han kan vara ganska... vass, när han vill. Inte som jag, så snäll och beskedlig och fruktansvärt ödmjuk ;)
Reklamjobbet varade i en himla massa timmar och därimellan skyndade jag mig till Tinas Hundliv och läxade upp min hund litegrann. Nä OK, men vi tränade lite "springa-runt-i-ring-och-stå-fint" och sen blev det ju en del prat. Tia reagerade även negativt på Kenneths visitering så nu ska här bli stenhård träning med män som klämmer. Men som sagt det kan ju inte vara vem som helst heller, utan nån som vet vad han gör. Jag undrar varifrån rädslan för män kommer ifrån egentligen... Det är ju ingen vek hund i övrigt bara för att hon är undergiven. De karlar vi har nära oss (alla mina älskare alltså...) är det ju inga problem med nu, men pappa är hon fortfarande lite osäker på för att inte tala om Elins Simon! Han måste vara Hin Håle själv i hennes ögon.
Nämen gud vad jag svamlar. Jag måste göra mig iordning för duntäcket och boken. Har lite sovmorgon imorgon, hjälp vad skönt det ska bli!

Lycka är en liten bebis ...

(Foto: Mamma Carina Genberg)

Vilken helg det har varit!
Det började som en av de bästa dagar när Niklas på fredagkvällen fick besked om att han blivit erbjuden jobb som jobbcoach. Lycka! Ekonomi och balans kommer bli återställd. Dessutom kommer han må så himla mycket bättre och det känns ju himla bra för en fästmö att ens hjärta är lycklig. Sedan på lördagmorgon ringde svåger och berättade att det hade börjat och sedan gick vi i sexton timmar och väntade och väntade och väntade ... Och så äntligen kom hon då! Underbara lilla unge!
När jag kom på jobbet på söndagen letade jag igenom hela byggnaden efter dammsugaren. Spårlöst försvunnen. Och den tiden på morgonen innan öppning har man INGA sekunder över för att leta någonting! Det visade sig efter ett par telefonsamtal att den blivit stulen tillsammans med förlängningssladden! Komiskt, men jävligt irriterande, så jag fick sopa hela jäkla restaurangen. Jag antar att man inte får skriva om gärningsman och andra inblandade såhär på en blogg, man ska ju vara himla försiktig med vad man skriver. Dammsugaren, inte sladden, är iallafall tillbaka i tryggt förvar nu.
Vid tio på söndagsmorgonen ringde mamma och hade dåliga nyheter; den lilla hade under natten haft två kramper och feber... De befarade blödning och/eller infektion. Så nu efter massor av timmar med oro för bebis och inte minst min syster och hennes sambo, kan vi slappna av litegrann. CT och ultraljud visade att det inte var blödning iallafall, men VAD det är vet de ju inte än. Hon har iallafall ingen feber längre så det går väl åt rätt håll. Och så pass tillit till sjukvården har jag att de fattar att ge alvedon inte är att inte ha feber. Hon hade även haft lite svårigheter att andas då hon föddes men när vi var där tyckte jag mig se en livsduglig liten varelse iallafall, med kolsvart rufsigt hår och tjocka kinder <3
Man går som i konstant förälskelse och tänker på henne hela tiden. Snacka om att familjen betyder allt när det kommer till kritan, man har ingen chans att värja sig från kropp och själs reaktioner, jag tror stenhårt på att människan är skapad att leva i stora familjegrupper och ta hand om varandra.
Nu håller vi tummarna att allt går som det ska. Hoppas på att jag får åka dit imorgon igen och glo lite :)
Och så väntar vi med spänning på barn nr 2, Niklas brorson. Öööh... tror jag. Insåg precis när jag skrivit det att de inte vet könet än :/

Alla hjärtans dag!

Min lilla systerdotter
kom till världen för snart
en timme sedan <3