Valputställningen...

Fidji (BIR)

Ehum... Aston eller Totti... (?)

Leo (2:a bästa hanne)

"Zadiyads hundar är vi allihopa, allihopa, allihopa..."

Det var trångt och lite panikframkallande. Men vaddå? Vad gör det när stället kryllar av hundar och många av dem bäbisar fortfarande? Några timmar och över tvåhundra bilder varav några få gick att se vad det föreställde. Sen svaldes en snabb lunch och vidare nån kilometer västerut för att träffa Aussie Action's syster som numer är bosatt i Norge. Definitivt den snyggaste av brudarna i kullen, tycker jag.
Svärmor fyller år också så restaurang med efterrätt i någon timme. Energin är sinad nu, ska ladda upp lite inför imorgon då det är långpanna på Drakborgen. Hoppas jag hinner till freestyleträningen, det var fööör längesedan nu. Nästa lördagsöndag är fullbokad med en annan kelpiesyster och annat löst folk :)
Har jag sagt hur mycket jag trivs med mitt liv?

Halleluja!

Att kunna ha fyra tikar tillsammans; en surtant, en i total knäppålder och två i samma ålder som dessutom precis träffats. Det måste tyda på att man inte är helt bakom flötet då det gäller uppfostran, ledarskap och att kunna läsa hunden kroppsspråk. Jag är faktiskt lite stolt över oss, både hundar & ägare.

Queen of fucking everything

Damen kan konsten att se högfärdig ut och man kanske kan ta miste och ta henne för en fisförnäm afghan...? Men då dagen bestått av vilsegående runt södra berget tillsammans med hundvakten och krafterna helt enkelt är slut, då snarkar hon sådant att jag trodde grannarna ovanför möblerade om ekbordet runt halva lägenheten.
My god!

Mi casa, su... plaza?

Fina grejor ur systerns lantkök...

Hemmet börjar ta form. Till att bli ett hem alltså. Vårt hem. Ett hem där tre och ibland fyra stycken huserar. I många år har jag önskat mig ett prydligt, välskött och avundsvärt hem. Ett hem som är taget ur en artikel i "Allt i hemmet" ungefär. Jag har ändrat mig litegrann där, kanske är det åldern? (att ha levat i tjugofem år måste ju ha gett någon slags visdom iallafall). Nu när äntligen plånboken säger OK och man kanske till och med kan gå en runda på MIO för att leta Det Köksbordet, då inser jag att min strävan efter att ha ett hem taget ur en tidning har gett en spretig, lite osäker och inte alls tillfredsställande stil. Jag har insett att det vackra mörka klickgolvet måste dammsugas och torkas minst två gånger om dagen för att eliminera spår av leriga tassar och, sen igår, också boxerslem. Jag har därmed även erkänt för mig själv att jag inte kommer kunna ha det så och är ju då tvungen att välja: vackert välstädat hem eller hundlös. Och det valet kan vi ju skratta mitt upp i ansiktet för alla förstår väl svaret.
Sen är de alla dessa böcker. Det gör rummet lite rörigt eftersom de är olika storlekar, tjocklekar och färger. Men var ska man gömma böcker? försökte jag då klura ut. Och så klickade det plötsligt till i den lilla blondinskallen att varför i allsin dar ska man gömma dem överhuvudtaget? De är ju alla skitbra böcker. Jag menar, vem kan leva utan Medicinsk terminologi, Att läka själen i hjärnans tidsålder och Får? Bland annat. För att inte tala om Isfolket-serien?
Hellre barfota än boklös I say.
Något som jag har svårt för är tavlor. Aldrig hittar jag något som kan pryda våra väggar, som passar liksom. Några foton har jag tänkt att jag ska få upp, men duger dom?
Summa summarum är att nu ska här bli Serrebo-Genbergskt. Only. Basta.

Jag bryr mig inte ett jota ...

Att bo precis bredvid ett bageri kan väl tyckas som en dröm? Det doftar nybakt franskt lantbröd varje morgon och man kan gå dit till eftermiddagsfikat och köpa sig några saftiga, sockriga munkar. Ok, lite romantiserat var det där, för då man precis tryckt i sig en semla och en halv sockerbulle så önskar man kanske att bageriet varit en hälsokost istället? Inte för att jag bryr mig. Än, iallafall. Vill jag ha en, två eller tre semlor så äter jag det, kanske med ett liiitet stick i samvetet, kanske med ett fullständigt toknöjt leende. Jag är faktiskt inte där varje dag. Nästan. Beach 2009 tar emot mig med (vidöppna) armar. I don't care. Jag mår så jävla bra.

Min vackra vän!

Tack & lov för stooora fönster i vardagsrummet, det har man inte varit bortskämd med de senaste två åren direkt. Malin har varit här idag för att föreviga den söta magen på kort och vi har dessutom klämt i oss sallad, munkar och fruktsallad. Sen har vi tagit igen lite prat eftersom det var längesedan vi träffades sist. Utanför strålar solen men vidare varmt har det väl inte varit och jag ångrade att jag inte köpt någon rånarluva än ändå. Hundarna har legat platt sedan morgonpromenaden, kanske de laddar inför simningen ikväll? Mohaha. Tänka sig, att en ledig tisdag kan bli så bra! Jag som var superladdad imorse förberedde middagen; hel kyckling i gryta med apelsinsås och ugnsstekta rotsaker. Eller ja, jag skalade potatisen och tog fram kycklingen ur frysen. Jag inser ju nu att det inte kommer bli färdigt till middagstid, men vad gör det? Såhär ambitiös när det gäller att laga mat har jag inte varit på länge! Jag var ju hos storasyster i helgen och vi är rörande överens om att mat är överskattat! Jag beundrar verkligen människor som orkar tänka ut vad de ska äta flera dagar i förväg och sedan oxå genomföra det. Eller de, som min mamma, som kan laga mat i timmar och den smakar dessutom himmelskt! Jag antar att man måste skärpa sig med sånt där mnär man har familj, att trycka i ungarna snabbmat är ju inget att sträva efter direkt. Eller som jag gör nu, äter när det passar.

Nu måste jag klä mig i något vattentätt, tanka bilen och hämta opp Fina, här ska simmas!

Största skådespelaren i TV.

'Berta' på Två & en halv men. Så klockrena kommentarer, jag är mållös. Eloge!