...moccaruta, mallakaka, snoddas, kramforsluder.
Nä, men jag kan nog tänka mig att ha detta som heltidsjobb ändå. Hemmafru alltså. Baka och fixa och dona, ha middagen färdig tills gubben kommer hem... Jag är ju väääldigt för det här med att kvinnan sköter hemmet och mannen drar in stålar (som kvinnan kan spendera...). Väldigt ofeministiskt jag vet, men det står jag för! En perfekt dag skulle se ut såhär:
Kliva upp i ottan då man och barn fortfarande sover. Ta ut hundarna på en frisk och krispig morgonpromenad då vi är helt ensamma i skogen!
Komma hem och ha badrummet för sig själv och se till att man är kammad och fräsch inför dagens utmaningar.
Sätta på kaffepannan så min man vaknar till den hemtrevliga doften vilket får honom på ett strålande humör! På frukostbordet har jag naturligtvis dukat fram frukosten där barnen sömnigt tagit plats och värmer fötterna på hundarnas ryggar som förnöjt snarkar vid deras stolar.
Vi äter frukost i lugn och ro - naturligtvis utan bråk och stök och tjat - innan jag stökar undan och packar väskor och ordnar en nyttig och hälsosam matlåda åt min käraste medan han klär på och gör våra ungar redo för skola.
Jag vinkar av min familj och återvänder sedan in i ett tyst hus där dagens bestyr är att tvätta och städa och plocka och kolla över ekonomin och skriva liten handlingslista och utfodra husdjuren och planera middag.
Innan lunch tar jag min egna lilla bil (som är inredd väldigt praktiskt till hundaktiviteter) till affären och kanske svängar förbi någon timme på IKEA...
Efter lunch ägnar jag några timmar åt hundarna igen; långpromenad, spår eller kanske ett träningspass...
Strax innan barnen kommer hem från skolan läser jag någon av alla de tidningar jag prenumererar på med en kopp te i kärleksnästet. Då barnen stormar in har jag naturligtvis dukat fram gott fika och lyssnar tålmodigt och kärleksfullt på deras dag.
Nu är det dags att ta itu med dagens middag som står på bordet då Niklas kommer hem! Och jag har ju vid det här laget blivit lika duktig på att laga mat som min mamma och mormor så min älskade öser beröm över mig, inte bara för maten utan för att golvet blänker och hans favoritkalsonger är tvättade.
Efter att tillsammans ha sett Bollibompa eller vad det nu heter nu för tiden tar vi kanske en liten tur med båten i den ljumma sommarkvällen... Eller så läser Niklas någon av alla de tidningar han prenumererar på och jag åker på Brukhundsklubben. När jag kommer hem sover barnen djupt i sina sängar - utan bråk och stök och tjat - och vi kan sjunka ner i soffan för en film eller något gemytligt program på TV.
Vem behöver karriär när man kan få allt det där?! :)
Jag passade på att göra två kladdkakor också, av ett recept vi brukar ha på jobbet. De blir skiiitgoda och nästan ÄNNU godare då de är lite halvfrysta...
*~*~*~*
Godaste kladdkakan
2 ägg
2,5 dl socker
4 msk kakao
2 tsk vaniljsocker
100 g smör
1dl mjöl
1/2 salt
1. Smält smör
2. Vispa ägg och socker poröst
3. Blanda samman med de torra
ingredienserna, försiktigt
4. 175 C, ca 15-20 minuter
*~*~*~*
 |
Ja, hundarna har också fått smaka!
Naturligtvis mer hälsosamma grejer; ost. |
Jag tänkte att jag skulle anmäla Tia till Lydnadsklass II den 13 juni på Timrå BK men jag måste ringa dem för anmälningstiden har gått ut. Det skulle vara kul att tävla åtminstone en gång innan bebis kommer, alla moment är ju inlärda så det är bara finslipning som gäller och vi borde kunna plocka ett förstapris. Vi får se om de tillåter efteranmälan!
Nu ska jag faktiskt slänga mig i soffan, kroppen känns lite mörbultad efter min och Obans äventyr på cykel idag då vi hamnade lite fel (dessutom hade jag klättrat över stock och sten med Ofelia & Tia i en och en halv timme innan). Jag är rätt impad över mig själv faktiskt, hade det inte varit för förkylningen så hade jag lätt kunna sprungit ett maratonlopp! Såhär stark och frisk i kroppen har jag nog aldrig känt mig förut... Naturligtvis känner jag av att jag har knappa fem veckor kvar till förlossning! Iallafall efteråt... Bäckenet börjat protestera ganska rejält mot att jag ihärdigt trampar i uppförsbackarna med cykeln och efter en långpromenad ser fötterna ut att vara fyllda med sand.
Men jag mår så förbannat bra!