Sicken regnig onsdag!

Amos är på dagis idag och precis då jag börjar se ordentliga framsteg i avlämningen är det dags för sommaruppehåll :) Han går två dagar nästa vecka och sedan till hösten är det dags för nästa avdelning. Det känns stort och lite läskigt, iallafall för mammsen. Men han är tydligen väl bekant med både lokaler, barn och pedagoger så det torde inte bli några problem. 

Henning har upptäckt sina fötter!

Och han har upptäckt att andra barn är
så himla roliga! De låter mycket och är
nästan aldrig stilla :)

Idalisa fixar frillan!

Vaktar morsdagstårtan!

Mina häftiga föräldrar!

Vad härligt det är med sommar! Jag lyckas glömma det varje år - att det faktiskt är helt underbart. Men att kunna ha dörren öppen och låta hundar och barn gå som dom vill underlättar ju vardagen väldigt må jag säga... Däremot lyckas jag dessvärre också glömma den förbaskade allergin som blommar ut strax innan midsommar och förpestar promenader och diverse andra uteaktiviteter. BLÄ!

Kusinligan, sommarvärme & jobbhelg!

Jag och pojkarna har tillbringat två dagar i Viksjö! 

Alla kusinerna var där i torsdags och det var full rulle på dem allesammans hela dagen! Ja, ni vet ju hur det brukar se ut under dessa vistelser; fantastiskt god mat och ännu bättre vara ilag :) Det är härligt att se barnen tillsammans med varandra och tillsammans med sina morföräldrar, ingen tvekan om att vi iallafall är en sammansvetsad och kärleksfull familj.

Mormor kan också busa!

Solen Hedda!

Puss på dig lillkusin.

Fnittriga jäntor!

Mycket spring och bus!

Och tillhörande grin...

Snacka om hjärtekrossare!

Fyra barn drar en skottkärra.
Utan bråk och gråt.
Faktiskt!

Ja nu idag fredag var det dags att åka hem till vår egna lilla stuga. Här gassade solen och jag och Amos hann greja ganska mycket ute medan Henning sov hela tre och en halv timme. Sedan kom Lowa, Linnea och Nikki på en kaffetår och lite bus!

Imorgon ska jag jobba! :) Fem timmar utan mina barn, hjääälp! Ja, Amos går det väl an att vara ifrån, han lär knappast hinna sakna mig heller. Men Henning! Jag har väl max varit ifrån honom ett par timmar på dessa fyra månader. Men som jag sa till Niklas; det kommer flera goda saker från att jag ska jobba imorgon! Niklas får egentid med sina söner, det blir en välbehövlig slant i hushållskassan, jag får greja på utan att bli avbruten 04358945+4596´405968 gånger och så får jag faktiskt sakna dem litegrann!

Back in town!

Hemma från farfar och Eva i Åkersberga, där vi blev bortskämda som vanligt. Nu åker vi ingenstans på ett par veckor hoppas jag ;)

Henning 4 månader

Amos 4 månader

Igår plockade vi fram gåstolen! 
Den här lille killen är inte så lättroad har vi märkt och Niklas tjatar om att han ärvt mitt tålamod. Stackars barn! Han verkar dock uppskatta att sitta i gåstolen lite längre stunder och det är väl för att han ser brorsan som yr omkring lättare då än när han ligger ner :)

Det är mestadels bilder på den minsta mannen i hushållet, men det är bara för att treåringen inte alls är särskilt förtjust i att vara med på kort längre. Alls. And I can't blame him, så som jag farit fram med kameran i hans tryne var och varannan dag i hela hans liv :)

Livet tågar på. Med rasande fart, som jag skrivit förut. Henning växer både på längden och bredden och har nu till sin mors lycka accepterat att äta ur nappflaska! Som över en natt började han plötsligt gilla både det och att åka vagn liksom... pjuh! Det betyder alltså att jag kan befinna mig längre bort från huset i längre tid än springavstånd, underbart!

På promenad ner till havet!

Lille Girion, tre veckor yngre än Henning!
Men redan två tänder rikare :)

Henning, karamellen!

Henning har passerat tremånadersstrecket och börjar kännas mer som ett litet barn än ett spädbarn. Han kan hålla upp huvudet och följer en lätt med blicken om man går förbi där han ligger eller sitter. Han har börjat föra sina knutna små nävar mot föremål man håller fram och ibland lyckas han greppa tag i något, oftast är det min kind eller en hårtest :) Han är inte lika nöjd med att vara kvar på samma ställe i någon längre tid utan vill gärna sitta upp och bli buren på, precis tvärt emot hur Amos var som bebis. Sovstunderna har komprimerats och jag skulle vilja säga att ätstunderna inte är lika täta, men det är de visst :) Han vägrar fortfarande få i sig föda på annat sätt än från mig och ibland känner jag mig så frustrerad över det att jag gråter, men jag försöker tänka att det är en så kort tid i mitt och hans liv han är så beroende av mig. Men jag sticker inte alls under stol med att jag längtar oerhört efter den dagen jag kan lämna honom i någon annans lika kärleksfulla vård och vara hemifrån så länge jag behagar, utan att behöva hålla koll på klocka och telefon som en besatt hela tiden.

Amos är fortfarande en helt fantastisk storebror och jag hoppas han fortsätter känna så som han gör nu - resten av sitt liv. Den enda avundsjuka jag märkt var när pappan kom hem från jobbet och Amos hoppade jämfota av iver att de skulle gå upp på hans rum och leka - något de brukar göra innan middagen. Han sa då "lillebror stannar nere", för han har ju lärt sig vid det här laget att när lillebror blir grinig då måste han tas om hand och leken måste avbrytas. Annars är han nästan alltid i Hennings närhet; busar med honom, försöker trösta då han gråter eller bara sitter nära för att det är mysigt. Särskilt på morgonen vill han sitta under samma filt som mig och Henning medan jag ammar med fötterna inkilade under mina vader och huvudet mot min arm. Gullungen!

 

Han har såklart ett helt annat behov idag, vår snart-treåring. Han är inte lika nöjd över att pyssla själv utan frågar om vi ska åka någonstans eller kanske någon ska komma på fika? Som tur är finns det massor av fina ungar i hans ålder vi kan umgås med!

Amos och min arbetskamrats dotter Thilde
2 år, hoppar från soffkanten.

Och så har vi ju såklart världens bästa familj som vi träffar titt som tätt! Senast var nu i påsk bjöd de på grillad kalvfilé, så jävla gott rent ut sagt! Bonus att syrran hade gjort en ljuvlig cheescake till dessert. Ungarna fick gå på påskäggsjakt och de vuxna fick må gott i varandras sällskap.

Har man ingen att leka med så kan man alltid ligga och ta det lugnt i soffan ett tag och lyssna på visor på mammas telefon...