Pikaboooo ...

Arga sms har jag fått av en tragisk människa som får tuppjuck om folk inte uppdaterar sina bloggar. För hon behöver läsa, beroende kallas det. Så jag tänkte att det kanske är bäst med en uppdatering innan jag får en brevbomb eller nåt sånt... ;)

Nu är det klart! Den 1:a januari tar vi vårt pick och pack och flyttar en gata ner, granne med Fina & Leia närmare bestämt. 1:a december var det tänkt först, men sköts upp en månad för att kunna göra renoveringen i lugn och ro och kanske fira lite jul därimellan? I veckan tog jag mig en titt på vårt tänkta hem. Jojo. Luktade tjockt av gammal människa, tapeterna i hallen såg ut som blå, röd, gul, grön och vit mosaik. Heltäckningsmatta i sovrummet. Bajsbruna köksskåp direkt från 70-talet... Alltså kommer det bli skitkul att renovera det! ALLT ska bli nytt och fräscht och så olikt det är nu. På lördag efter freestylekurs börjar vi riva och kameran ska med! Före -och efterbilder såklart!
Igår på förmiddagen satte vi ut en annons på blocket om vår lägenhet, efter 12:00 kunde man ringa Niklas och efter 19:00 mig om man skulle vara intresserad. 12:05 hade fyra personer kontaktat Niklas och två hade ringt mig. 18:55 och framåt ringde det mest hela tiden. Så idag har vi haft massa folk här och imorgon kommer det ytterligare några. Det är ett gott tecken, så vi slipper betala dubbla hyror.

Mellan besöken idag tog jag hundarna till Marie Werner i Bergsåker. Vi har ju befarat noskvalster ett tag och det har inte gett med sig. Igår upptäckte vi även två små "flyttbara" knölar eller kulor strax under ögonen på Tia. Jag tänkte att det kanske var igenkläggade spottkörtlar eller förstorade lymfknutor och veterinären bekräftade det sista. Hon upptäckte även att Tia hade fula tonsiller. Akut tonsillit alltså och antibiotika i tio dagar och gärna med lugnare tempo än vanligt. Lugnare tempo+kelpie=falskt.
Förmodligen har det uppstått av noskvalstren. De fick preparat mot det också så vi hoppas vara tipptopp i familjen snart igen.
Jag är ingen hönsmamma faktiskt. När Tia skar sig i tassen funderade jag två gånger innan jag ringde veterinären och rådfrågade. Och noskvalstren hade jag tänkt vänta ut, jag är inget stort fan av att stoppa djuren det ena efter det andra. Jag litar på kroppen, den brukar ju fixa det mesta. Men när jag tyckte att Tias "bakåtnysningar" började låta tjocka och rosslande så var det dags. Och fy fan vad bra de är därute! Supertrevliga, superduktiga och superengagerade! Jag är verkligen glad att jag får göra min praktik där.

Ok Fam, nöjd? :) Nu måste jag kamma mig innan nästa besökare kommer (oj, det där lät lite läbbigt) och sen ska hundarna ut igen. Stackarna, jag tycker alltid att de hamnar i sista hand. Jag måste bli en bättre matte, basta!

So long! /Angie