Då var det snart måndag igen ...

Helgen går rasslande fort när man är ledig. Jag har båda dagarna promenerat med sötungarna på Zadiyads då matten varit ringsekreterare på utställning i Vännäs och resten av familjen har spelat matcher i någon sport söderut. Jag har alltså kunnat åka hem till egen säng på kvällarna och det har varit toppen! Då blir det liksom inte lika "ansträngande " då. På lördagen var det ju lagomt varmt så jag tog med mig alla hundar som kunde gå lösa och lullade på i skogen. Det blev mycket längre än jag tänkt och det var trötta, nöjda hundar som stupade i bäddarna när vi kom tillbaka. Då tyckte jag själv att jag förtjänade svenska, söta jordgubbar med vaniljkesella. En hel liter då förstås.
Leia fick också vara med den här helgen och satt hela lördagförmiddag vid bilen och surade. Inte heller ville hon låta sig nosas på eller bli undersökt. Att hon blev sur på "valparna" förstår jag eftersom de tror de är störst, bäst och vackrast, precis som vilka tonåringar som helst och är lite för oförskämda för deras eget bästa. Men när hon kör svansen mellan benen och vänder ryggen till de vuxna hundarna som är väldigt artiga ringer det en varningsklocka. Tur att dessa hundar skiter i vilket och återgår till sitt utan att bråka. Efter några timmar kom hon vankandes när hon väl insåg att ingen tycker synd om lilla prinsessan på ärten och resten av helgen gick bättre. Då insåg jag vilken skillnad det är på Tias plats i den flocken nu och för något år sedan och mycket är valparnas förtjänst eftersom de tycker hon är hellajbans. Nu delar hon gärna bädd med någon av de andra, bara de inte nuddar henne överhuvudtaget :)
Igårkväll vankades det rö'tjut och tacos hos Tina & Kenneth tillsammans med Linnéa. Tia fick följa med så det blev en heldag för henne då vi även varit och tränat lite på Timrå BHK innan. I mitten på andra vinglaset kände jag plötsligt av halsen litegrann och blev skitirriterad för är det inte jävligt typiskt när man äntligen börjar komma igång! Med att röra på sig mer menar jag, inte komma igång och dricka sprit :) Iallafall gick det förbannat fort därifrån och snart kom febervärken krypandes längst musklerna och vid halv två kände jag mig riktigt jävla skitdålig. Låg och snurrade och gnällde fram till halv sex då jag äntligen somnade ordentligt. Halv nio ringde väckaren och jag mådde oförskämt bra. Från att ha fruktat döden (jo, så synd om mig själv tyckte jag att det var) till att vara pigg som en lärka och skutta upp för att laga gröt. Då hängde bara huvudvärken där längst bak och lurade, men jag hade ju ändå druckit tre glas vin kvällen innan. Natten var som om det aldrig hade hänt. Fast jag vet ju att jag kollade på SKRÄCKFILM, helt själv och helt oitresserad och inte ett dugg jäkla skraj! Jag var riktigt dålig förstår ni då eftersom jag inte bytte kanal i vild förtvivlan utan glodde på läskigheterna från början till slut.
Nu ligger det och lurar igen känner jag men det kan säkert godisskålen, täcket och mannen råda bot på. Hundarna har fått god middag och ligger utslagna efter att ha promenerat i nästan två timmar i hällregn, lägenheten är godtagligt städad och det finns fortfarande tid kvar till att se en film. Det är livskvalité på en söndagskväll för mig... Särskilt då man vet att veckan som kommer bjuder på familjeträffar, utomhustid och förhoppningsvis vackert väder!