Vilken fredag!

Mannen i mitt liv och min vackra lillasyster!

Det verkar som om småbarnslivet är en dans på rosor ... ;)
Själv var man Grillmäster kvällen till ära.

Mina söta föräldrar och morfar Spelemannen som slåss med myggen!

Hela gänget! Jätteduktiga var dem allihopa!
Men mest stolt är man såklart över pappa
som var en ypperlig Patron och söta mamma
som alla fällde smickrande kommentarer om!

Direkt efter jobbet packade jag & Niklas in oss i bilen och åkte upp till Viksjö där mamma & pappa bjöd på först en grillmiddag som hette duga och sen teater utan dess like! Pappa var stilig och respektingivande som Patron och mamma var vän och ljuv som en ros. Klädd i folkdräkt (bygdedräkt?) blev hon friad till ännu en gång, trettio år senare av samma spjuver till karl. Inte sämre blev det när det visade sig att moster med familj oxå var på plats! Morfar och hans spelmansgille körde pausmusik och kunde endast jaga bort mygg med grimaser. Vi träffades vi systrar i Lilla Vita huset på Neavita och grillade tillsammans med våra familjer, en middag som mamma naturligtvis fixat åt oss trots att varken hon eller pappa var med själv då de behövde åka tidigare för att förbereda. Vilka föräldrar jag har! Kan inte uttrycka min kärlek eller tacksamhet i ord.
Efteråt samlades vi hos mormor & morfar för ost och kex och vin. Tyvärr började ju mitt arbetspass 08:00 på lördagmorgon så vi kunde inte stanna till sena natta som vi önskat... Det var verkligen skitjobbigt att behöva åka därifrån då när alla var samlad och till synes på strålande humör.
Men jag måste också berätta om min storasysters upptäckt påväg hem från Sundsvall till Viksjö den dagen. I närheten vid Stavreviken längst med landsvägen fick hon väja för en stor sten på ena filen. Bara det att "stenen" rörde på sig och visade sig vara en SKÖLDPADDA!
"Inte klokt vad saker ramlar över en" som hon uttryckte det och ringde djurhemmet. Och jag kan inte säga annat att det var verkligen tur. Hur många tror ni hade stannat och räddat krabaten från att bli mos? Och sedan gjort sig besväret att ordna så sköldpaddan fick komma till ett jourhem fem mil bort sent en fredagnatt? Niklas som var lite på lyset boundade med Skalman ganska snabbt, jag var skraj att han skulle dö närsomhelst och Tia tyckte han var rätt äcklig. Sköldpaddan alltså, inte Niklas. Iallafall lämnade vi av honom hos ett par i Sundsvall som verkade ha väldig koll på det här med kräldjur. Sköldpaddan alltså, inte Niklas den här gången heller.

Idag har jag jobbat från åtta till halv sju och sedan simmat järnet med Tia och Zäta som är här och ska sova över då matte jobbar natt. Zäta är faktiskt den enda hund jag sett Tia reagera negativt på, iallafall i den grad att det är något att bry sig om. Två gånger har jag fått sära på dem då det hettat till och väl hemma så går Tia omkring som en svartsjuk liten räbba och glor under lugg på den stackars flamsiga halvkalven. Sista gången det blev slagsmål måste jag nog erkänna att jag "framkallade" det då jag kände på mig att två pinnfixerade hundar är en ostabil affär. Men just då kan man ju utnyttja situationen och jobba med Zäta och tänka sig, boxersvansen var på hemvägen inte en spikrak mast uppåt utan gungade ganska behagligt i rygglinjehöjd iallafall.

Med två trötta, blöta och illaluktande hundar i soffan och Skånepepparkakor i magen ska jag släpa mig till sängen. Arbetspasset börjar 08:00 imorgon igen. Zzz...