...hur folk inspirerar en. Och på så många olika sätt. Var lämnar det mig egentligen? Försöker jag bara ta efter alla andra? Min pappa är Fixarfrasse. Han ställer alltid upp, ingenting är omöjligt, för sent, för stressigt, för långt bort, för oövervinnligt eller för tråkigt. Så vill jag också vara! Att folk kan säga att "jamen, den där Angelika, henne kan man minsann lita på..." Ja, ni vet.
Fina tror på sig själv. På ett helt ärligt och ödmjukt sätt. Hon provar och funkar inte det så - fine! Hon är ung och snygg och ambitiös och så jävla trevlig att alla gillar henne. Dessutom är hon grymt duktig på vad hon än tar för sig. Så vill jag också vara!
Min polare i södra söder är fyrbarnsmamma, egenföretagare, husägare och heltidsjobbare. Hennes ungar har hela rena kläder, är väluppfostrade men har dock fortfarande skinn på näsan. Hon är äventyrslysten, vetgirig och har en snygg - men ändå skärpt karl. Dessutom är hon vacker som en dag med eldrött hår och ett grin som får alla att stämma in, vare sig man vill eller inte. Åjustja, hon har typ åtta hästar, fyra katter och en hund också. Så vill jag också vara!
Elin hon är praktiskt taget allt. Liten och tanig som en tomte som inte alls gör mycket väsen av sig, men en diskussion med henne kan sluta ödesdigert. Hon har alltid fakta som är neutral, hon ställer sig nästan aldrig på någon eller någots sida utan ser objektivt och rakt. Hon är lugnet personifierad men ett rivjärn då det behövs. En medgörerlig och hjälpsam person men som verkligen vet vad hon vill och kan. Åh, så vill jag också vara!
Och det här är ju bara en litenliten skara av de hjärtan man har i närheten! Men om man tar en liten del av varje person så borde man vara nästintill fullkomlig. Kanske det kan överskugga mina onda sidor som att skratta åt när någon ramlar och slår sig, ropa RÖV när man sitter i bilen och ser en människa med kanske lite för mycket bakparti eller när man går hem från jobbet en fredageftermiddag och tänker att herregud så förbannat skönt att det inte är min helg!
Mohahahaha!
4 kommentarer:
Detta är Angelika: hon som hjälper mig med maten och handling och allt annat när jag hälsar på. Hon som är född till att vara en bra, ärlig, tydlig och rättvis flockledare. Hon som alltid kommer och träffar en när man hälsar på trots att hon har feber och migrän. Hon som kan plåstra om alla tänkbara skråmor på hundar. Hon som alltid tar hand om mej. Hon som tar världens finaste foton. Hon som har så fin lägenhet. Hon som bor alldeles för långt ifrån mig, Lovikka, Frasse och Ness!
Lovikka, Frasse och Ness hade brano rätt i de dum sa om däg. Att bli "nån" ä no int att ta ätte nån utan mer att vära sig sjålv. Å så här långt tytje jäg no att du ä mer personlighet än de merige tå oss. Å med de minne jäg ha tå din uppväxt å med den energi du ha tage dig ann nya uppgifter tro ja no du kan slute å oroa däg. Personlighet bli man tå å vära sig sjålv. Å sen stå för dä ja tro ä rätt, men ändå je mä sig om ja si att de ja trodd va gälet! "Fixarn" bli man når man lytjes, men herre Je va mang ganger de då ha gott käpprätt åt helsefyr å!
Din över däg stolte far & Käret Morfarn!
Hörru du! Med dessa gener (typ mina också ;-) ) i din späda lilla snart 25-åriga kropp har du verkligen inget att oroa dej för! Du är på väg att bli en helt perfekt och outstanding person. Tycker Moster..
Va hette re..
Skicka en kommentar