Helgen har varit fullproppad av hundvaktande, tävlande och fyrtioårskalasande! Fyrahundra bilder, magen som en boll av god mat, hundar, valpar, familj och vänner vareviga dag <3
Imorgon är det opp tidigt igen för cykling i arla morgontimma innan arbeit, så bilder blir en annan dag, men jag tänkte lägga ut resultaten för mitt och Tias andra försök i LK1!
Platsliggande 10
Tandvisning 10
Linförighet 9 (något sega högersvängar, helomvändning seg)
Läggande 0 (lägger sig ej)
Inkallande 8 (ändrar ställning)
Ställande 9 (steg)
Apportering 10
Hopp över hinder 10
Helhetsintryck 9
166 poäng, ett förstapris och en delad tredjeplacering.
Läggandet var en besvikelse, kändes som att hon missförstod mig helt. Och vad jag vet av har jag inget dubbelkommando där som jag nu hoppade över utan det var nog tonläget som vi gick bet på. Hon som annars är en smäll-i-backen-hund där. Tråkigt!
Ändrar ställning på inkallande är att hon lägger sig ner! Dumheter. Merameramera träning!
Men jag är så nöjd! Helt fantastiskt att hon satt där som ett ljus med apportbocken i munnen med bara en yttepytteliten tendens till att gapa lite så den halkade någon millimeter längre bak. Apportbocken har ju annars varit som att bita i en giftig groda.
Kul var också att mina söta föräldrar stannade hela tävlingen lång och väntade på vår tur och bjöd på gott fika. Att de stod ut med hundnörderi, klättrande valpar och förvirrande momentförklaringar. Niklas var också med och fick se hur duktig vår plutt är in action! <3
5 kommentarer:
MEN ÅÅÅÅÅ! Det var ju helt fantastiska resultat. Man kan inte räkna läggandet. Allt hon gjorde blev ju toppen. Tia jobbar säkert efter principen "Skiter hellre i det än att göra ett dåligt försök". Ge henne en tävling till, då kommer ni spika allt. Ni är så duktiga. /Stolt halvmatte
GRATTIS!!! Vad glad jag är för er skull, ni är så duktiga! :)
Kram
Stort grattis!
från hon som inte vågar tävla
Grattis!!! Vi kämpar också med en apportbock som tydligen är ungefär lika giftig som en flugsvamp eller kanske bränns den som en manet?
Ja ha vure in a'hennen var eviga dag för ti å si na bilder. Men interå! Ja hadd int märkt att du hadd skreve en gång, ja jär ju som ti tiningen si mest på bildern. Men ja måste säge att no va ja lite käret över i då vi fo hem, i hadde ju gjort ä bra ändå. du vet ju hur de ä, aldrin blirä fullkomligt. Lite stolt ä ja sjålv å sum kom ihåg kofta å vart ja hadd hädda åt. Å de va innan vi hadd nått e.14 Men sku sanninga fram så vare Mora som undres vart ja hadd'a åt. Ännskönt vare en trevlig dag, väl värd att minnas.
Hade! å å ä rädd om i!
Din far, Käret Morfarn.
Skicka en kommentar