Snoriga, sollösa söndag...

Dagens fotograf är Niklas!

Solen har lyst ganska bra med sin frånvaro idag, men jag tänker inte klaga. Den överväldigande tröttheten hänger kvar och jag börjar misstänka att det är den förbannade allergin som ligger bakom. Jag blir fullständigt tokig på den! Det killas konstant i näsan, precis som en nysning är jättejättenära men den kommer aldrig. Sen rinner snoret samtidigt som det är tjyvtjockt och det går inte att snyta sig. Och när jag väl får nysa är det så häftigt att det nästan blir som en hosta som lämnar otäck blodsmak i munnen! Och nyser, det gör jag väl femtio gånger per dag. Förstår ni att jag är bitter? :)

Så tips på riktigt bra medicin (gärna naturläkemedel) mottages tacksamt!

Så motivationen att flänga omkring idag har inte infunnit sig alls. Istället för att åka till återvinningsstationen, storhandla, fota valpar eller klippa gräs så åkte vi en sväng runt Alnön. Vi stannade en timme och tog ett svalkande bad med hundarna, jättemysigt! Oban slänger sig i vattnet efter pinnen som vilken labrador som helst (han ser nästan ut som en också då han kommer upp) och doppar hela huvudet under ytan när han ska skynda sig ta pinnen innan Tia.

För övrigt har det varit en jobbig dag idag för den klumpiga lilla nallebjörn/labrador/schäferkorsningen!

Det började med att han gjort ifrån sig både nummer ett och två på toaletten imorse och nummer ett två gånger till och med :) Snacka om bakslag då han inte gjort ifrån sig inomhus på flera veckor (här hemma iallafall, svårare hos andra än så länge), men vems fel är det då?

Sedan lyckades han rymma ut genom grinden och rätt över vägen till buskaget där en annan hund precis gått förbi och markerat. Jag satte honom bakom grinden igen och lät både han och Tia sitta och vänta på varsågod-kommandot. När det kom flyger Tia överlycklig in i bilen medan Oban försöker smita tillbaka till buskaget mellan grinden och mina ben. Synd för honom att matte hade ögon som en hök, öron som en räv och var snabb som en kobra för hon fick minsann tag i rumpskinnet (som är ungefär fyra nummer för stort by the way)!

Jag tyckte Tia kunde skrika högt när hon var valp men han lät ungefär så illa som när han fick spö av Lilly för några veckor sedan! Det förvånade oss att inte grannarna kom ut :(

Men ändå så får sådana situationer mig att bli lite mer sporrad att träna! Jag vill ju lära mig saker och när allt bara går som på räls lär man sig ju ingenting. Det är ju allmänlydnaden som är det absolut viktigaste och hittills har vi inte mött någon större utmaning där!

Nu när kvällningen närmar sig ska vi grilla för oss själva! Jag ska smeta in mina axlar med aloevera och skriva en lista på veckans aktiviteter, min favoritsysselsättning :) Den ska tyvärr innehålla ett tandläkarbesök (bläää), men också ett födelsedagsfirande (jäääii).

Den här kvällen ska jag också ta tag i min groteska utväxt, även fast det inte känns lockande eftersom jag helst inte ens vill kolla mig i spegeln. Dum som jag var gick jag till en annan frisör och la ansvaret i hennes händer. Vilket resulterade i en frisyr som inte alls passar mig och dessutom är på jäsken likadan som Linnéas. Kul! Vi kan alltså inte visa oss tillsammans på klubben de närmaste månaderna. Skämt åsido, SÅ utseendefixerad är jag inte att jag orkar sörja över en ful frisyr, det växer ju som ogräs ändå!