Anette och Casper tävlar freestyle och fick en andraplats med uppflytt!
Tia tyckte det var rätt tråkigt att bara ligga och glo.
Tia tyckte det var rätt tråkigt att bara ligga och glo.
Torsdag: Jag och Linnéa kör från Sundsvall halv nio på kvällen i spöregn med en bil fullpackad med mat, kläder och hundar. Tur att GPS finns så vi anländer på Jejmic's kennel hos Lisbeth och Sören "i tid", dvs ca halv två på natten. Då har vi kryssat oss fram bland rådjur den sista milen. Efter stök och bök med bäddning, matning och tandborstning stuper vi i säng.
Fredag: HALV ELVA (!) var klockan då vi klev upp, välbehövlig sovmorgon kan man kanske tycka men jag kan aldrig sova ikapp mig på det sättet. Vi vaknade i och för sig båda två till och från hela natten av hundar som gruffade, hundar som bytte plats och hundar som begravde tungan i örat på en. Tia som inte alls är van att få sova i sängen var verkligen pain in the ass alla nätterna igenom.
Iallafall så bor Lisbeth och Sören och deras fem kelpieodågor i ett stort, stort hus med stor, stor trädgård och har sin ridskola en kilometer därifrån där också fåren huserar. Hela förmiddagen tillbringades där och trots att det är ett år sedan Tia och jag vallade får sist så var hon helt otrolig! Nu tycker ju jag hon är ganska duktig för jämnan, men att få beröm av Lisbeth som ändå hållt på med vallning i tjugo år är inte fy skam och jag blev rätt högfärdig i slutändan. Tia gapar och skäller utanför hagen om man inte säger åt henne, så tänd på fåren är hon alltid. De första passen rusade hon på ganska okoncentrerat men på slutet jobbade hon skitbra! Lugn och uppmärksam och trots att hon är så förbaskat knuten till mig tyckte jag mig se att hon tog lite egna initiativ och balanserade flocken bra. Lisbeth säger att hon inger fåren trygghet och sen säger hon även att hon skulle kunna byta hund med oss! Då sprack jag av stolthet.
På kvällskvisten tog vi oss en tripp till Mälarö BHK så Linnéa och Lilly kunde köra igenom lite inför deras freestyledebut nästa dag. Där mötte vi även upp Tina och Anette som var på workshop och var fullproppade med nya idéer och tyckte visst jag skulle efteranmäla mig. Jojo. Det var tänkt i godisklassen i och för sig, men jag är en sådan människa som gärna vill ha saker och ting ganska färdiga innan jag presenterar dem. Särskilt då en tävling eftersom det är något av det värsta jag vet.
Fredagen avslutades med hundsnack hos värdparet och sedan en flaska vin i stugan. Sämre kan man minsann ha det!
Lördag: Även på lördagen hann jag och Tia med ett vallningspass och till min skräckblandade förtjusning fick vi en alldeles egen fårflock! Där i den större hagen tändes intresset för vallning ordentligt för tänk att jag med hjälp av mitt kroppsspråk och min kontakt/vänskap med mig hund kan göra ett sådant arbete, det är ganska otroligt i mina ögon!
Så i strålande sol men svalkande blåst (l)ullade (hihi) vi omkring där med en och annan lov av Tia för att ladda ur sig lite, dvs vill säga att hon kissade/nosade/undersökte marken, stängslet eller fårskiten noga... Det tär ju ganska bra på krafterna och särskilt för nybörjare som jag och Tia så dessa lovar är acceptabla än så länge.
I den här fårflocken gick iallafall några "Roslagsfår" och de var fan ett hår av hin. Både fredag och lördag fick Lisbeth skicka in sina mer erfarna hundar för att tukta fåren lite. Iallafall så tröttande antagligen ett av de här fåren på att vallas runt, runt och vände sig plötsligt mot Tia. Vek som hon då är började hon ta ut svängarna och unvika både min och fårets blick. Nu får det ju bära eller brista tänkte jag, antingen sätter hon dit fåret med min hjälp eller så skiter hon ner sig fullständigt och vägrar någonsin valla mer. Man kommer ju ändå inte komma nå längre så länge hon fegar ur... Men att peppa henne fungerar i de flesta situationer för att efter några små attacker med skall och och snabba vändor så sänkte hon kroppen och stirrade fåren rakt i ögonen, skillnaden var att nu hade hon pondus och självsäkerhet i blicken än när hon eyear i leken med oss eller med andra hundar. Jag stod bara där med bankande hjärta och gapade när fåret lydigt vände och slöt upp med de andra. Låter kanske löjligt i andras ögon men för mig var det en sådan jäkla upplevelse, det var så instinktivt och skithäftigt! Och vår fega lilla räka visade visst att hon minsann kan bara hon får lov. Stackars hårt hållna hund :/
Jag tappade såklart koncentrationen på fårskocken i glädjeyran och de sprang tillbaka till fårhuset igen, men det gav oss en välbehövlig paus och jag babblade halvt ihjäl stackars Lisbeth och hennes beardedcollie-kursare.
Inte klart där! Vi fick lilla hagen för oss själva med elak-fåren igen för att lära oss något nytt; att skicka hunden upp bakom fåren i en vid halvcirkel för att sedan driva dem framåt. Det är jävligt mycket svårare än det låter märkte jag och Tia springer för hetisgt och för snävt, men det ger oss något att träna på! Dessutom kan höger/vänster behöva befästas ganska mycket mer så man slipper vifta så mycket.
Tyvärr där under andra passet när mest min ork sinade fick det där svarta fåret nog igen och utmanade oss så Tia blev låg och undvek att utföra det jag bad henne om igen. Wellwell, nu vet jag att hon kan så nästa gång tar vi det tillsammans. Jag var iallafall rödrosig om kinderna av adrenalin när vi tackade för dagens lektioner och åkte vidare mot klubben för freestyletävlingar.
Anette Hådén och Casper fick en andraplats med uppflytt till klass 2 och Linnéa och Lilly var bara åtta poäng från uppflytt! Skitbra jobbat av alla fyra och det var jättekul att se alla dansanta ekipage som deltog. Höjdpunkten var iallafall när min kära vän Challis tog sig alla dessa mil från Märsta till Ekerö för att säga hej! Det är vänskap det <3
Söndag: Klockan 04:30 var bilen packad igen och stugan städad och vi åkte till Alfta för att ställa Linnéas två Shipperke. Caruso fick en TVÅA för att han trilskades på bordet men ingen av oss klandrar honom då han tillbringat tre dagar i en liten stuga med att hålla reda på tre tikar varav en var ute efter en annan några gånger så pälstussar flög. Det var synd, annars hade det nog gått lika bra som vanligt för honom. Tiken blev BIM och fick CERT!
Nöjda och belåtna åkte vi äntligen hemåt och landade på vår uppfart 13:30. Men med en gammal golf kan man aldrig räkna med och Linnéa blev ståendes med en död bil och väntade på bärgning. Vid 15:00 fick hon iallafall hjälp av sin pappa och då kunde jag slänga i mig mat, duscha och sedan somna på soffan en timme.
The helg was over.
TACK Lisbeth och Sören på Jejmic's kennel för er gästfrihet!
Nu blir det arbete hela veckan och förmodligen lite längre arbetspass då himlen fortfarande år grå och badstränderna inte är intressanta.
Nu är barn nummer fyra född; Tynn! Fam och Mattias dotter. Det är alltså två barn kvar, Cillas och storasysters. Spännande!
4 kommentarer:
Snygg bild på "argbiggan" haha ;-)
Oj det var inget dåligt inlägg!! =) Vad kul att vallningen gick så bra!
Du kan då fo tell ä! Ja tro du feck ut mer på tvo däga än ja fo på ett helt e år. Dä ä å rolet å si å lasa om dina egna framsteg sum hundförar. Ja känne så väl igen de här upptäckterna å aha upplevelserna man i lyckliga stunder kan fo! Å dä ä å dum man mins når slut bokföringa kom. Ja håll på å fundärä om it ja sku ta å ha däg mä ut på en jakt nan gång. Dä ä å en opplevels. Mora ha vure mä mange ganger ho, helst före i va född. Ha ä, å lev väl, se åt å styr kosa häråt om i fo nan ti te övers. Käret Morfarn!
Men oj vilken helg.. En perfect helg. :)
vad skoj med vallning.
Skicka en kommentar