Lydnadstävling 18 oktober, SBHK.

Rådjuret...

LK1

Platsliggande 10
Tandvisning 10
Linförighet 8 (DK, lite position)
Läggande 10
Inkallande 10
Ställande 8 1/2 (går några steg)
Apportering 10
Hopp över hinder 10
Helhetsintryck 10

187,5 poäng och en tredjeplacering!
Detta var den absolut roligaste och utmanande tävlingen hittills. Av tolv ekipage fick tio förstapris! Ettan hade fantastiska 191,5 poäng och tvåan 189. Jag var så nervös att jag trodde jag skulle ramla omkull och när jag skulle hämta Tia för uppvärmning bar benen mig knappt. Att jag hade varit på Jill Johnson kvällen innan och druckit några glas vin hjälpte ju inte till, för jag blev sen till platsligget och fick skämmas ögonen ur mig, dessutom ställde jag upp mig åt fel håll precis innan vi skulle lägga hundarna. Jag stod där och fnissade och sökte mina peppares (Niklas och Linnéa) blick och de såg minst lika förfärade ut.
Efter vår uppvärming där Tia kändes ganska taggad och hade förstått att fot betydde sätta sig vid sidan och inte ställa sig och sen göra något freestyletrix - lullade vi in på plan och Tias huvud befann sig alltför ofta i markhöjd. Peppning och peppning och lite handklapp och hon tittade upp och återvände sedan ner till gräset igen. Fuck! Linförighet har ju aldrig varit något stjärnmoment för oss men nu kändes hon helt ur spår och fruktansvärt uttråkad. Som tur var gaskade hon upp sig igen och jobbade skitbra genom resten. Vid återgåendet vid ställandet sänkte hon huvudet, kisade med ögonen och började sakta smyga mot mig. Efter att jag svalt tungan av panik skrattade jag och förundrades över vilken lite underbar varelse hon är egentligen. Där går jag och är jätteavvisande och kräver precesion och då vill hon mjuka upp mig lite genom att lägga till lite eye <3 Jag kunde ju inte bli arg eller besviken då hon gjorde det av den anledningen! Skillnad var det förut då hon flyttade sig helt enkelt.
Vid apporteringen var tydligen tävlingsledaren en fruktansvärt intressant person för jag trodde hon skulle glo ut honom fullständigt. Dock tog hon apportbocken, kollade på mig, tuggade inget. Gubben rörde sig och hon vände sig mot honom med den där blicken "vafan, vad gör du? Är du farlig månne? Eller har du godis? Om du mutar mig kanske jag gillar dig i några sekunder..." Men hon höll fortfarande träbiten och sekunderna kändes låååånga. När hon vände sig mot mig igen vickade det oroväckande och hon öppnade munnen en yttepyttebit och jag såg tungan rullas i läge för att spotta ut skiten. Och då var momontet klart, tack halleluja!
Vi slutade på 187,5 poäng och mallig som jag var tänkte jag på måndagskvällen att NU ska minsann den högfärdige Kenneth få höra! Han som skrytit över sin 186. Jag slogs ganska snabbt ner till marken då han faktiskt hade 188. Crap! :) Men nu i tvåan, då får han passa sig.

Ännu en fantastisk dag och jag antar att man inte kommer uppleva två förstapris igen på en helg. Det var otroligt mysigt att få umgås med likasinnade och att Niklas än en gång följde med och peppade, trots att han var genomfrusen när vi kom hem. Dessutom hoppas jag att Nikita (Linnéas senaste tillskott) charmade honom lite så nästa kan flytta rakt in här utan funderingar ;)
Efter pärsen inhandlades gotta och två av tre filmer avverkades. Telefonen sattes på ljudlös och tre trötta men nöjda själar hissade ner persiennerna och myste i mörkret tills det var dags för en regnig kvällspromenad.