Vallningsläger 2010

Jag stannar väl kvar på den här sabla bloggportalen tills jag har lyckats knåpa ihop en hemsida...

I nästintill sista sekund bestämde jag mig för att följa med på årets lilla kennelträff ändå. Och det var ju en sagolik tur för jag hade så förbaskat trevligt! Bara bilresan ner (med fyra människor och fem hundar) var ju en hit med gott sällskap, fika, valpuppfostran och en massa surr naturligtvis. Jag fick dela stuga med Jenny (som förresten är helt knäpptyst när hon sover, fruktansvärt irriterande ;) och vi sov som prinsessor med åskovädret stormande utanför. Lite av tjusningen med att sova borta på något sådant är ju att man kan ha hundarna i sängen, men jag var tvungen att putta ner en klistrig Tia efter halva natten och Oban blängde bara på mig när jag bjöd upp honom. Så var det med det.

Tia har ju träffat fåren förut och det tog ett tag innan hon kopplade på koncentrationen, det blir gärna mycket spring när de är så heta. Vi har nu avancerat från att försöka hålla oss på varsin sida fårskocken till att fösa och göra hämtningar. Åååh, det är så tråkigt att det inte finns några vettiga människor här i närheten som har invallade får. Tia är så duktig och tycker det är SÅ kul!

Oban var väl måttligt intresserad, vilket de brukar vara i början. Men han är ju en filosof så han höll minsann koll han med, men han sprang inte så mycket :)

Gismo däremot, Obans bror, vallade som han aldrig gjort annat! Klart imponerande och det ska bli spännande att se var han ligger när vi åker ner igen i vinter.

Torsdagskvällen spenderades på stallbacken i sommarvarm kvällssol med lyxig parmaskinkspizza, kall öl och fantastiskt härligt sällskap. Fem till tio hundar (och en igelkott) svansade kring benen mest hela tiden och alla hjälps till att hålla koll.

Torsdagen började hyfsat men vid lunch föll regnet och jag har nu slängt mina älskade svindyra vandringsskor, gegga och fårskit blev deras död. När fåren flyttades in i ridhuset gav halva Sundsvallsgänget opp och packade hem och for ihop :)

Och när jag sitter där ihopkurad i Ankis Volvo med sura strumpor och stripigt hår så känner jag mig så utvald och stolt över att äga två fina Aussie Action's-hundar och ta del av det här fantastiska livet. Jag har fått fler vänner genom hunderiet än vad jag kunnat drömma om!

1. Ankis barnbarn Ella med två AA-valpar och en Jejmics-valp.

2. Saldo (?) från Evallens var med på ett hörn!

Frisk torsdagsmorgon efter natt

med åska och rejält regnväder!

1. Aussie Action's Olympia

2. Igelkotten

Oban tjusas med Tias bror Lex!

Malin & Tias syster Lucy är rutinerade

vallhundar och tar det lugnt mellan passen...

Evallens Tan Magic Malins Martha, "Malin"

Malin vallar...

Onsdagskvällen köpte vi lyxig pizza

hos Färentunas absolut trevligaste

krögare! Han spelade till och med

en trudelutt på pizzaspaden åt oss :)

Oban ser och lär?

Evallens Red & Tan Oustralia

(Tias mamma)

Evallens Red & Tan Oustralia, "Lisa"

Aussie Action's Red Kidoo

(Obans helbror)

Kidoo vallar...

Aussie Action's Red Lexus

(Tias kullbror)

Aussie Action's Red Power

(Tias halvbror och Obans kusin)

Kolla vilken koll fåren har

på Julia!

(Aussie Actions Red Pretty Woman)

Gismo visar var skåpet ska stå!

Fina coola flamsiga Gismo!

Hjärta!

Aussie Action's Opal, "Gismo"

Aussie Action's Red Kidoo

Aussie Action's Oban

Kidoo och igelkotten delar på pizzakanter...