Nya stigar...

Min telefon gled ur tröjan och rakt ner i backen för två veckor sedan. Skärmen sprack och det går inte längre att lägga ut bilder på nätverket Instagram :-( På Instagram har du en profil där du kan lägga in bilder under dagen med text, som en liten och smidig blogg ungefär, men den baseras i huvudsak på bilder. Jag är helt klart beroende av Instagram! Varje kväll ligger jag och går igenom dagen och får tex se vilka mysiga stunder jag haft med mina grabbar, att pionen slagit ut eller kanske en bild på hundarna när de badar...
Det kostar just nu för mycket att reparera telefonen så Instagram får ligga vilande, tyvärr, jag tycker den är en guldgruva och jag har väl uppåt 2000 bilder där. Suck!

Men inget ont som inte har något gott med sig; nu får jag uppdatera bloggen oftare och dokumentera härigenom vad pojkarna och vi gör ❤

Bilderna nedanför är från ikväll då jag hittade en ny stig med härlig utsikt! Det var fantastiskt skönt väder och hundarna var överlyckliga... Efteråt lämnade vi av Oban hos min vän Anna-Karin som ska ställa honom på Kelpiespecialen imorgon medan jag jobbar. Spännande!

Just nu är husen strömlösa här på Malandsvägen, samma hände igår, säkert åska någonstans...

Fredagsmyset har startat :-)

Nu har vi än en gång haft en trevlig sammankomst i Viksjö :) Jag och syrran tog barnen med oss och snyltade på våra underbara föräldrar; både mat och barnvakt. Bror och svägerska var också där, toppen! Amos och Junie såg man knappt till, de tillbringade väl hälften av dygnets timmar på studsmattan :) 
Tack och lov har det inte varit så utmattande hett de här dagarna och inatt sov jag och pojkarna som stockar i det svala gästrummet! Längesedan man kunde känna LUFT som mamma sa. 

Vattenpaus är viktigt!

Karin kommer och möter oss!

Titta vilken underbar unge jag har!!

Amos hade plockat krusbär hos gammelmormor
som han bjöd Karin och Idalisa på. Här tar han
bort lite grus på Karins...

Junie & Amos

Fotograf: Amos

Fantastiska färger i mammas trädgård!

Nu är vi hemma i Maland igen!
Amos följde med pappa ner till "byn" för att inhandla fredagsmys medan jag och Henning slappar. Hundarna har däckat här och var i huset. Nu är Niklas den lyckosten ledig till jul! Först en månads semester och sedan ska han ta hand om våra små när jag går tillbaka till jobbet. Jag är avundsjuk på honom för jag kommer sakna dem varje timme jag är ifrån dem, men naturligtvis unnar jag honom det! :)

Våra konstiga jordgubbar. Men goda är de!

Sist men inte minst en bild som jag snott från
syrrans blogg på kusinerna Karin och Idalisa
som klätt ut sig inför Amos kalas.
Visst är de fina?!

Hetta!

Vilken underbar sommar vi fått! Det är inte det lättaste att hitta på någon aktivitet som passar en sexmånaders bebis och en treåring då den lille inte kan vistas i solen, så vi hänger mest hemma faktiskt. Nästa sommar blir roligare! Jag längtar ofantligt till hösten och den friska luften, men jo - jag ska uppskatta sommaren och ljumma kvällar först :-)

Henning har nu smakat gröt, plommonpuré och majskrok men han är inte överförtjust än så länge. Jag har tyvärr slutat amma då allergin blev för besvärlig och jag var tvungen att ta medicin så nu äter han från flaska några mål om dagen och det syns - han blir mer och mer knubbig :-) Han springer omkring som en vettvilling i gåstolen och fick plötsligt väldigt långa armar! Han är helt underbar, vilken grej det är att ha TVÅ barn! Och att de är så otroligt olika individer. Men det är ingen barnlek att ha hand om två barn, ofta är jag helt slut på kvällarna. Och då har vi ändå två snälla och duktiga barn!

Ikväll åker jag till Umeå över helgen för att tävla, själv! Niklas är hemma med barnen och nu när den dagen är här önskar jag att de skulle följa med. Jag har aldrig sovit borta från Henning! Hönsmamma som man är. Och jag kommer sakna ihjäl mig efter dem!

Amos 3 år!

Tänk att tre år har gått sedan vi såg ett svullet blått ansikte ovanför det där blekgröna landstingsskynket. Utanför Sundsvalls sjukhus och vår spännande kamp härjade stormen och stadens gator sas vara översvämmade...
Amos föddes en söndag och just söndagsbarn sägs ju vara speciella, precis som fredags, måndags... och såvidare ;-)
Han är omtänksam, Karl Amos Ludvig. Tycker det är viktigt att dela med sig, även om det ibland är så jobbigt att göra det. Han är en nyfiken och vetgirig men ganska känslig kille och måste få tid att förbereda sig. Jag hoppas att vi som föräldrar lyckas lyfta honom och hjälpa honom välja rätt i livet och jag hoppas att vi är starka och kan stötta honom då han ibland väljer fel. Jag önskar vi kan förvalta denna fantastiska lilla varelse och får se honom bli den vuxna Amos; partnern, busschauffören, backpackern, hemmapappan, politikern, skidåkaren eller vad han nu vill bli och göra!
Min största rädsla är att han inte kan eller vet hur han ska vara sann mot sig själv och min största lycka är att dessa tre år har varit de viktigaste i mitt liv - och att jag får vara hans mamma i resten av det ❤

Hetta!

Imorgon kommer Helène, jag längtas! Hon ska stanna här en vecka och det ska bli underbart. På torsdag fyller Amos år och att farmor kommer är nog bästa presenten :-)

Idag har vi grejat på gården och jag har ÄNTLIGEN känt att jag hunnit med att pyssla med blommor och jordgubbsland. Vi åt också middag ute för första gången i år, så himla härligt! Hoppas verkligen sommaren håller i sig nu, men det behöver inte bli hetare, puh!

Grabbarna på 43:an!