VAB-vana och surväder ...

Nu börjar man "vänja" sig vid det här med vård av sjukt barn. Första gångerna hade jag nästan ångest, vilket är helt befängt för det är klart ungen ska slippa vara på dagis om han är hängig! Ändå är han så go och glad trots öronont och lite feber, de är så tappra barnen.

Jag har med råge tagit igen mig också idag, bara legat på soffan och slumrat, läst böcker och myst. Stackars hundarna var väl inte superförtjusta men så är det ibland. 

Jag är hiskeligt trött, på mycket. På ond rygg mestadels, men jag är verkligen inte heller van att bli begränsad fysiskt eller att ha ont någonstans så jag ska försöka rycka upp mig och lägga gnällspiken åt sidan. Det är mycket som hänger över mig också, sådär som det är ibland, mycket jag vill ha ordnat innan lillebror dyker upp. Det är bara det att orken sinar, hälften blir gjort... Usch.

"Om inte hunden får vara vid bordet får
väl jag sitta på golvet" :)

(Mobilbilder genom Instagram:)

Vilken tur vi har som har sådan hjälp av våra familjer, både på min och Niklas sida. Jag har lämnat Amos både hos min syster och mina föräldrar i uppåt tre dagar för att vi båda måste jobba. Han mår hur bra som helst hos dem och det är aldrig några problem med att åka! Och vilken ynnest det är; att kusinerna får växa upp så tajt med varandra, alla fem (snart sex) stycken. Och att Amos får chansen att umgås så pass mycket med sina ungdomliga morföräldrar, och att jag också får umgås med dem de gånger jag hämtar/lämnar av honom :) 
Också helt fantastiska "gammelmoster" Karin och hennes Uffe och resten av familjen har hjälpt till enormt med att hämta Amos på dagis och passat honom när våra arbetspass krockat, utan dem hade vardagen varit betydligt besvärligare! Hjärta dom!

Uttråkade stackare ...

Nu har jag iallafall ansökt om havandeskapspenning hos Försäkringskassan fast jag från början av denna graviditet tänkt att jag kanske kunde jobbat hela vägen fram till BF, men med tanke på att jag varken kan eller bör bära glasbackar, bilbatterier, sopsäckar etc, etc så skulle då ändå min stackars arbetsgivare behöva betala någon som bara stod och rullade tummarna ;) 

Nu ska jag försöka bestämma mig för om jag ska orka släpa med mig hundarna till klubben och träna en liten sväng i regnet eller bara gå en runda i skogen ...

Hedda!

En sådan mysig helg vi haft!
I lördags åkte vi raka spåret till Älandsbro och familjens senast tillskott; lilla Hedda Marie. Hon var som väntat helt ljuvlig - och otroligt lik storasyster Junie! Tänk att vi har ännu en i den lilla barnskocken, det är ganska fantastiskt... Och dom blir bara fler och fler, även fast det nu kanske blir en liten paus tills vår lillerbror börjar yngla av sig :)

Junie var på bio men Amos kunde ju då rota omkring fritt bland hennes åtråvärda leksaker och tyckte väl att Hedda var sådär lagomt gullig i några sekunder. Jura fick äntligen härja loss med en annan hund, Oban är ju inte direkt så mycket för att leka annat än att springa tillsammans. Än, iallafall.

Rock & Jura

Efter att ha hängt hos söstra några timmar åkte vi vidare för att tillbringa kvällen i Viksjö med god mat och gott och myshäng i soffan, jätteskönt och välbehövligt. Eftersom både jag och Niklas jobbar till helgen ska Amos få vara där igen, vilket han redan ser fram emot :) 
Vi åkte hem ganska tidigt imorse för att hinna handla innan resten av Sundsvall vaknade och sedan har vi haft främmande av "gammelmoster" Karin med familj och hundar. Amos och jag bakade banankakemuffins med chokladfrostning som blev såååå goda!

Full koncentration!

Yummie!!

 Nu är det alltså bara resten av söndagskvällen kvar; lite tvagning av några tvåbenta familjemedlemmar, nattning av småbeningar och sedan ska jag lägga mig raklång i soffan och ladda inför veckan.  

Just nu...

... försöker jag uppbåda mina sista krafter att jobba så mycket som möjligt innan det är dags att vila upp sig inför kommande förlossning och bebisskötsel. Niklas jobbar i stort sett bara kvällar under ett pågående projekt så jag och Amos är oftast ensam efter jobb och dagis - då är det tur att man har en liten valp som törstar efter att lära sig saker och det går ju alldeles utmärkt hemma i köket :)

Igår utökades min lillasysters familj med en liten flicka! Som smort gick det visst, hon har en viss fallenhet för att föda barn till skillnad från mig :) 

Det är skönt att det är såpass kort tid kvar; jag är redigt less på dessa evinnerliga sammandragningar så fort jag ökar på stegen lite! Och så ska det ju bli helt underbart att äntligen få träffa den här vilda lilla krabaten.

Västeråsweekend!

Ja, tanken var ju att vi skulle ta ett par dagar hos svåger med familj i samband med att vi skulle hämta valpen - just för att nu kommer vi inte åka varken uppåt eller neråt något mer på ett bra tag! Vi körde på tok på söndagmorgonen och skar sönder två däck på bilen så det blev en bonusdag hos familjen Serrebo-Hellström i väntan på tid hos verkstad som kunde avgöra hur pass stor skadan blivit.

Nu idag fredag har min fantastiska svärmor kört upp vår bil och sedan tagit tåget hem igen!!

På lördagen var vi på Björnön i närheten av Västerås och hade några mysiga timmar med lek och grillning, solen stekte och ungarna var glada!

De trettiotal milen hem gick galant - båda ungarna skötte sig prickfritt! :)

"Jura" är på plats på Malandsvägen ...

SHFK bildande och Kennel Working Mates C-kull...

Det var tänkt att vi skulle åka tidigt i lördagsmorgon men Amos väckte oss på natten med att hosta och kräkas! Som tur gick det till sig och han har hållit sig så pigg och glad som bara tvååringar med förkylning kan göra sen dess :)

Vi huserade hos farfar Bosse och bonusfarmor Eva och blev bortskämda som vanligt. Hela söndagen tillbringade jag i Väsbyhallarna som funkis för freestyletävlingarna vi höll i samband med Svenska Freestyleklubbens bildande. Det var otroligt roligt att träffa allt folk och bli inspirerad igen! 

Kooikerhondje i Freestyle klass II :)

SM i 6+ gick av stapeln denna dag också!

"Ester med gäster" hette Linda Laikres lag i 6+

Höjdpunkten på helgen (eller ja, måndagen) var ändå att svänga in hos Renata och klämma på Stormas valpar. Alla var de pigga och framåt men såklart så var det några som märkte ut sig. Ändå är det inget lätt val att välja valp, särskilt inte när det är tänkt att den ska vara en framtida elithund och faktiskt ta en annan flockmedlems plats...

Jag har ju en vecka till att fundera lite och kommer bolla lite med uppfödaren...

Amos var mest förtjust i appellplanen ...

Mamma Storma och favoriten ...

Favorit!
En framåt, kampglad och härlig tjej
som kom fram till mig flera gånger :)
Dessvärre är hon döv på ena örat, och
även om det inte märktes på henne idag
och förmodligen inte kommer göra det
i framtiden heller så kan man diskutera
detta fram och tillbaka hundra gånger ...

Nu måste jag slänga mig iväg på Matfors Brukshundklubbs öppenträning! Tjohooo!