Sidor

tisdag 25 september 2012

Skogsguld, världens bästa morföräldrar & tillbaka till vardagen ...

Efter ännu några fina dagar på Neavita är vi hemma igen; jag, Amos och Oban. Nu ska vi försöka anpassa oss efter den tråkiga vardagen efter att ha blivit uppassade i flera dagar :)
När jag pratade med Niklas i telefonen häromkvällen var han nöjd över att det finns så mycket tid till träning, ca fyra-fem pass per vecka om jag förstår honom rätt... Jag gissar på att han kommer vara mycket vältränad och muskulös i mars om det fortsätter så. Själv känns det som som min magsäck är i storlek som en badboll och hela kroppen skriker efter goda ostar! Jag skyller allt på mamma som lagar så infernaliskt god mat att man bara måste ta jätteportioner! Tur är att hon är noga med att det är bra och nyttig mat, men det känns som om jag inte gjort annat än ätit, hängt henne i hälarna eller tupplurat på soffan. Det är otroligt lätt att bli lat upptäckte jag - när man hela tiden har någon som fixar, donar och ägnar sin uppmärksamhet åt Amos. 


I måndags åkt vi en tur ut till skogen och kom hem med två korgar proppfulla med trattisar och gula kantareller! Mamma var helt lyriskt och dansade runt i skogen och tjoade och sa att "det här är helt sjuuukt!" medan vi följde en gyllene stig av lysande kantarellhattar. Så nu har jag förvällt och fryst in och planerar lite lyxig middag på lördag då Niklas kommer hem. Som vanligt då man har svamp, bär eller älgkött i frysen känner jag mig rysligt förmögen!

Morfar och mormor är helt fantastiska
och är en stor källa till äventyr och
trygghet för Amos!





Picknick hör ju till då man är ute i naturen!


Titta!
Kände mig allt lite mallig då jag faktiskt
hittade svamp själv och lyckades skilja
dem från de giftiga (hoppas jag).








"Neeej, jag vill inte vända tillbaka till bilen!"












Efter lite shopping för att fylla på i det tomma kylskåpet kom min arbetskamrat Malin förbi på en fika med hennes lilla tös Thilde. Amos blev själaglad när de kom och gapade och tjattrade och gick bärsärkagång bland sina leksaker. Jättemysigt att få umgås med dem och lära känna Thilde lite bättre!




Framåt middagstid rann energin ur Amos
och han somnade i min famn innan de ens
hunnit åka hem :)

Thilde är en liten krutgumma och ville gärna känna
på Amos lite närmre. Han blev lite stel men satt kvar
som en gentleman bör - tills hon började klättra, då
kröp han upp hos mamsen :)

 Tack för idag Malin & Thilde!


Nu är jag dödstrött och ska krypa ner bland iskalla lakan. Imorgon måste jag bara ta tag i eldningen... Bara det att jag fortfarande tycker det är skitläskigt :/ 
Imorgon är det dags att ta tag i lite ärenden som legat på hyllan, bläk. Och så ska Oban få ett rejält lydnadspass! 
Till veckan kommer Kärmor - åh, så jag längtar!!

Mammas tomatskörd ...


Idag åt jag typ tjugofem morotsstavar till middagen,
mums!


Och så såklart hemodlade gurk-
skivor på en helt onödig kvällsmacka!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag lovar dig att ni båda även satt era avtryck även hos oss. En snudd på ödslig tystnad drog ner över huset sen ni åkt, som tur var kom ju Ingela och Junie på kvällen sen. Men den dag som i dag är har för morfar varit enslig. Inga barn, barnbarn, hund eller ens fru i huset, bara regnets eviga smattrande mot vedbodtaket. Som tur är har jag haft intressant pyssel med lämmlås byte på Anders vagn. Gick bra att göra i vedboden och blev i mitt tycke bättre än när det var nytt.
Tack för den goa tiden ni var här och VÄLKOMMEN ÅTER!

Malin Widmark sa...

TACK själv Angelika & Amos! =)
Alltid lika mysigt att träffa er!

Fick inspiration av att ha picknick i Amos rum så när vi kom hem började lite smått med Thildes! =)