Varannanvecka-blogg?

Det här börjar ju spåra ur! Varken kamera -eller skrivarglädje infinner sig längre. Men jag har goda ursäkter! Som typ att vi håller på att packa inför flytten, jobbar fem till sex dagar i veckan och så allt det där emellan, ni vet. Jag har precis plockat upp hela förrådet till köket då de nya ägarna vill flytta in sina grejor tidigare. Det började bra och jag tyckte att det kanske inte var så mycket tjafs där nere ändå... Men ack så fel jag hade! Ett rejält träningspass fick jag mig iallafall och svetten rann nerför ryggen innan jag var klar. Eller klar och klar, det står en trave kvar där nere som jag sparat till Niklas och så allt det som ska köras till skroten såklart.
Jag och Niklas har aldrig under vårt sju år långa förhållande skrikit till varandra eller ens sagt något vi fått ångra... Men när jag står med värkande armar och glor ner i en jättekartong FULL med dokumenthållare som han inte har en blekaste aning om vad de innehåller - då har jag lust att inte komma tillbaka förrän allt pick och pack är urrensat och flyttat till huset.
Men man får väl se det som en utmaning antar jag... Suck.

Tävling om några veckor då. Laddad? Inte ett dugg. Jag har inte suttit och spånat på något program överhuvudtaget och tiden den rinner iväg. Jag ska ju anmäla mig men förmodligen kommer jag inte hinna tävla, det är så mycket den helgen och jag vill verkligen inte vänta ännu en dag på att få hämta hem valpen heller.
Men blir det nå bättre om jag går och oroar mig och planerar sånt som inte kan planeras ändå? NÄ.

Tia är skendräktig och letar hålor från morgon till kväll. Brofästen, buskar, timmerhögar, egengrävna lyor, under bilar... Ja, you name it. Dessutom är hon grinig som aldrig förr och tål inte att någon närmar sig utan att ha krupit i leran först. Hon visade sig från sin allra värsta sida i tisdags när min vän C och hennes familj var på besök, som tur är hennes båda hundar stabila och väldigt väluppfostrade så de brydde sig inte nämnvärt om bitterf****n som vaktade bordet, sin korg, deras tuggben, träsoffan, Niklas, mig, sig själv, matskålen osv. Man blir rätt överraskad och illa berörd när ens lilla pälskling helt plötsligt blir som förbytt och som tagen ur någon Resident Evil-film. Jag menar, Tia är ju alltid den beskedliga och väluppfostrade :)
Som tur är så är Niklas jordens mest konsekventa människa och jag är lat, så ingen har orkar hetsa upp oss över hennes idioti så nu är hon nästintill sitt vanliga jag igen. Förutom att hon är ljuvligt seg inomhus och pockar inte på någon uppmärksamhet! :)

Nu måste jag sätta igång med att skriva rent första delen av mitt projektarbete som ska skickas in. Och skriva ett freestyleprogram. Och hitta ett bra elbolag. Och rensa bland förrådsgrejorna.
Jag borde ha massor av energi eftersom jag sovit mer än tio timmar inatt, men icke. Jag längtar så till min semester nu!!